Historia
Juridiska Föreningen vid Stockholms universtitet är en anrik förening vars historia sträcker sig över mer än ett sekel bak i tiden.
Nedan visas en grafisk demonstration av JF:s historia genom åren.
1906
Den första juridiska proffesuren vid
Stockholms Högskola inrättades.
1907
En stats- och en rättsvetenskaplig avdelning installerades vid Högskolan. Redan i den första kullen av studenterna fanns det ett antal driftiga personer, som pratade om att bilda en studentförening för juris studerande. De personer som tog initiativet till detta var herrarna Stig Bendixon och Elis Isberg. Detta arbete mynnade till sist ut i ett bildande av en juridisk förening vid Stockholms Högskola med frivilligt medlemskap. Datumet för denna händelse var den 27 november och platsen var Högskolans dåvarande lokaler i det så kallade Lundsbergska huset vid hörnet av Kungsgatan och Vasagatan (Vasateatern).
Lärarna vid den nystartade fakulteten stod bakom detta projekt och föreningens första ordförande var faktiskt professor Birger Ekeberg.
För att stärka föreningskänslan hyrde föreningen ett rum på Upplandsgatan 16. Där uppställdes även fakultetsbiblioteket och ett antal fåtöljer.
Den nystartade fakulteten fick sin examensrätt den 28 september.
Stockholms högskola fick nya lokaler på Kungstensgatan 45, där även Juridiska Föreningen fick utrymme. Lokalen på Upplandsgatan blev därför överflödig.
1909
1913
Medlemskapet i föreningen blev nu obligatorisk. Anledningen till detta var en mindre god föreningsekonomi, samt en önskan att genom ett större medlemsantal skapa en starkare och mer självständig förening gentemot Högskolans allmänna och obligatoriska studentförening.
Fakulteten, som såg positivt på nyordningen, tog de nödvändiga kontakterna med Högskolans företrädare och lyckades driva igenom förslaget. Den 15 maj hade sålunda den nybildade Stockholms Högskolas Juridiska Förening sitt första möte, med följd att den frivilliga föreningen upplöstes den 31 maj och till sin efterträdare överlämnade kassan på 11 kronor och 84 öre.
1920
Den första recentiorsfesten, med den tillhörande recentiorseden, kom till. Mannen bakom denna insats var dåvarande ordföranden Phillips Hult. Innehållet de första decennierna var dock lite annorlunda jämfört med dagens arrangemang; de nyinskrivna skulle till exempel genomgå en så kallad skändning, något som väl närmast kan beskrivas som en mildare nutida inspark. Dessutom placerades recentiorerna längst bort i salen från honnörsbordet räknat. Inspektörn höll sedan, precis som idag, ett anförande riktat till de vilsna och ännu så länge ovetande nya juris studeranden.
Två andra inslag som däremot inte längre finns kvar är ordförandens ironiska tal om lärarna vid fakulteten, samt det obligatoriska spexet. Det senare har ju dock på senare återkommit i en fristående och mycket uppskattad form.